Det är inte samma kök, men det är samma köksbord och samma människor runt bordet. Och jag ser henne sitta där. 17-åringen. 11-åringen. 5-åringen.
Jag önskar jag kunde sträcka min hand genom tiden! Om så bara för att smeka dig ömt över kinden och säga att det blir bättre sen. Att det kommer en ny tid. Och inte minst, att detta inte är normen, detta är inte vad kärlek är, detta är inte en sann bild av dig.
Du är så otroligt värd att lägga märke till, uppmärksamma, lyssna till och visa respekt! Låt dem inte trycka ner dig. Låt dem inte stjäla ditt hopp. Låt dem inte förgöra dig.
Jag önskar jag kunde sträcka min hand genom tiden så att du kunde få känna, inse och på riktigt veta att du inte är den de andra runt bordet säger att du är. Inte nu, inte då och inte senare.
Stäng inte dina öron för världen men stäng dina öron för det som sägs runt bordet. Stäng inte ditt hjärta för världen men stäng ditt hjärta för det som sprids runt bordet. Stäng inte din självbild för världen men stäng din självbild för hur den skapas runt bordet.
Jag önskar jag kunde sträcka min hand genom tiden så jag kunde förändra det förflutna. Men det kan jag inte. Det enda jag kan är att förändra det som är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar